Varför?

Varför finns jag? 

Är det bara jag som känner så? 

Jag är trött på allt men jag kämpar.. 

Mitt val att tro man kan vara stak samma dag man får reda på saker var ju inte de bästa valet..

Kan jag inte bara försvinna till ett land utan fördomar och liknande??

Där man kan vara sig själv och ingen bryr sig.. 

Jag vet inte tydligen inte.. 

Vill bara klara skolan och försvinna här i från till Sthlm eller var som och bli än i mängden.. 

Hej bloggen..

Jag mår inge bra i huvudtaget mest av allt psykiskt..

Jag får reda på saker varje dag och nu har de gått så långt att jag knappt vill vara inne i stan.. 

Jag är inne i stan kanske 1 timme om jag har ett ärende men inte mer.. 

Tydligen enligt nästan hela stan så har jag HIV med mera och att man inte ska vara nära mig..

Jag vet att jag har ett par få vänner som inte bryr sig om alla rykten och bilder som sprids.. 

Jag vet inte ens vad det är för bilder jag vet bara att det händer.. 

Jag känner för att hoppa framför tåget men just nu är jag för stark.. 

Det sitter djupt att höra sånt från folk man vet inte ljuger och när man får veta det av flera så vet man exakt att det är sant..

Jag ska prata med min lärare i dag och säga exakt som det är och hoppas på att kunna få jobba hemifrån över dator, böker och bara komma in kanske 1-2 gånger i veckan.. 

Jag är en stark person men jag orkar inte när något går bra i mitt liv går något annat ännu värre..

Hejhej

Jag är trött på människor som är falska rätt igenom.

När man inte ens kan erkänna att man gjort något när personen exakt vet hur det ligger till.

På det hatar jag människor som tror dem är mogna bara för att dem är över 18. 

Mogen är ingen ålder mogen är en grej som du får kämpa för att bli.

du ska kunna passa tider, strunta i människor som inte är bra för dig, ha en konversation utan bråk, ta konsekvenserna efter dina misstag, kunna hitta dina egna vägar och gå dem och inte andras. 

Jag har jävligt ont i magen skulle skrivit mer men det här får duga för stunden.