Sitter i skolan och känns som jag ska spy.
Tänker för mycket och förhoppnings vis ska man på date efter halv8 med en jätte gullig kille Henrik.
Sitter och lyssnar på I'm destroying myself på Youtube..
jag mår så dåligt att jag inte orkar plugga.. mår dåligt för jag inte är den jag vill men jag försöker kämpa!
det har jag gjort i 13år.. ända sen jag var 2 har jag vetat att de vart något fel.. men när jag var 5visste jag vad det var.. jag var i fel kropp hade fel kläder..
blivit mobbad sen jag gick i 4:an bara för jag var ihop med en kille jag gillade.. vi båda gjorde slut, tror han gjorde det för jag skulle slippa.. men det fortsatte.. jag försökte att hålla smilet uppe hemma och säga att jag måde bra med det var inte sanningen.. är fortfarande mobbad men jag hör det inte längre.. musiken gör så jag inte hör mina tankar eller mina rop att de kan dra åt helvete.. jag försöker att stå på stadiga ben men det går inte.. inte mer.. inte längre.. men jag står upp för det jag tror på att jag ska bli mitt riktiga jag, få bra vänner som inte lämnar en på grund av ett bråk som man haft hundra gånger förut.. just nu tänker jag på min bästa vän.. även om vi inte är längre så.. älskar jag honom fortfarande som min bästa vän.. träffade honom härom dagen och det ända ord vi sa var '' aaaaahhhh spöke'' sen låtsades jag som han inte finns efter som han gör det tillbaka.. ''heeeej'' var det ända han sa men jag brydde mig inte men längst in i min tomma själ gjorde det ont att vi inte kramades som vi bruka.. men jag ler försöker att må bra men det går inte eftersom den som var en bit av min själ försvann.. tyvärr så.. jag är en stålt halv finne.. jag klarar det här.. hoppas jag!
enligt mig själv är jag helsvensk.. men innerst inne är jag stolt att faktiskt vara halv finne..