Känslor

Vet inte hur länge jag orkar längre!
Jag går till skolan så mycket jag orkar men det är inge kul att veta att han går fri eller att mina studier går åt helvete på grund av det..
Försöker så gått jag kan att gå till skolan och låtsas som allt är normalt men det är just det som de inte är och det tar livet av mig..
Så fort jag är i närheten av folk så mår jag piss får huvudvärk och spy känslor så fort jag sätter mig på tåget..
När jag vet att jag ska in till skolan eller till och med in till stan så mår jag piss, min mage går helt ur balans-

Dem förstår inte hur jag mår dem har inte vart där jag är och dem kan inte gå i mina skor hur väl dem än försöker..
Jag gör så gott jag kan för att må bättre igen..
Men..
Det går inte hur mycket jag försöker.. Jag har mina diagnoser, mitt hjärta och mina tankar..
Hur mycket ni ens försöker tänka er i min situation så går det inte, ni kanske tror ni kan men det kan ni inte..

Jag vet inte hur länge till jag orkar leva så här jag vill inte att folk ska tro att jag är bättre än alla andra för det är inte så det är utan att jag är det bästa av mig och jag kan inte göra mig till någonting jag inte är..

Jag är snart 18 år och har vart med om saker som inte många skulle orka i mitt liv.
 Det har folk till och med sagt till mig.
Jag vet nu  vad dem pratar om allt som hänt i mitt liv är inte normalt..
Det trycker ner mig totalt och jag gråter varje natt över det, på grund av allt som hänt gick jag in i väggen för några dagar sen och det gör att jag mår ännu värre.
All stress som finns i mitt liv jag orkar inte..
Många otroligt jobbiga saker har kommit till ytan detta år och vissa skulle inte ens klara av att leva efter ens det lilla jag pratat ut dem senaste månaderna..
Det är knappt jag själv orkar det jag förstår att folk blir oroliga på att jag inte har full närvaro i skolan längre..
Men det finns anledningar..

Jag dör hellre än att flytta till ett nytt jourhem, det orkar jag inte jag gör så gott jag kan och jag kan inte göra mer än det.. Tyvärr men det är bara så det är det är knappt jag orkar bo här men jag kämpar så mycket som det går för att komma på banan igen..