Man tappar inte humöret på sin inneboende när personen ifråga inte ens kan ta hand om sig själv och har ett barn..
Blir ut och supa imorgon så sover man förmodligen ute börjar tröttna på att försöka hjälpa samtidigt ignorera...
Vill bara att min soc ska höra av sig så man kan söka lägenhet..
Min panik ångest börjar komma tillbaka och det är inte kul...
Känner att jag måste prata med Sussanne att det inte funkar..
Men känslan att lämna in ens bästa vän känns inte kul..
Hon kommer till sist mista vårdnaden för sitt barn..
Men kan hon inte ta hand om sig själv så hur ska hon kunna ta hand om sitt barn.
torsdag 6 augusti 2015
Neeeh
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar