Alla säger att dem är där för en, MEN när man behöver det som mest betyder man inte ett piss , om folk börjar tänka efter hur jävla mycket har inte jag gjort för er?
Min farmor har dött, jag kan knappt sova om nätterna..
Är jag själv i ett rum om nätterna så så fort jag stänger ner datorn/tv:n så börjar jag gråta.
Vissa av er kommer inte ens läsa ända hit och dem som läser detta kommer antagligen vara online vänner som jag inte träffat än eller familj.
Tänk om det hade/har hänt dig, skulle inte du vilja ha någon vän att prata ut med då?
Ja, jag kanske ser glad ut när ni träffar mig på stan eller liknande..
Men jag är lärd att inte visa svaghet även om det är jobbigt..
bryr du dig? skriv/ring/ fråga om vi ska ses! någonting..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar